För naturens, människornas eller aktieägarnas bästa?
För närvarande cirkulerar förvånansvärt många texter om Joddböles detalj- och stålverksplaner. Debatten skulle gynnas av mer och bättre faktagranskning, då det ofta är rätt svårt för läsaren att navigera ens ur vilket perspektiv en text är skriven. Detta vore avgörande för läsbarheten. Informationsinnehållet är ofta stort, vilket skymmer bakomliggande grundantaganden.
Låt oss närma oss ämnet genom ett exempel: Yles artikel ”Ingås gröna stålman”, eftersom den berör flera frågor. Du kan läsa artikeln via följande länk: https://yle.fi/a/74-20152863 (citat översatta av bloggaren).
Artikelns text och två korta videor berör många frågor vars gemensamma nämnare rubriken låter förstå är det ”gröna”. Vi väljer denna gång att granska några centrala punkter djupare, vilket lämnar ytterligare viktiga oklarheter och källor till missförstånd till andra hugade granskare.
- Varför just Ingå?
- Tänker ej sälja sommarstugan?
- Sommargästen gillar industribuller?
- Vem gynnar artikelns angreppsvinkel?
Varför just Ingå?
Ibörjan av artikeln beskrivs stålindustrins utsläpp och utlovas förklaring till varför fabriken önskas just i Ingå. Motiveringen lyder: ”Finland har gott om vindkraft, och Ingå har en gammal, tom industritomt. Bredvid tomten finns en hamn där fraktfartyg för stållast kan angöra.”
Motiveringens påståenden kräver förtydliganden redan på allmän nivå:
1. Fabrikens elbehov motsvarar full effekt i Olkiluoto 3. Vindkraft är inte ensamt en lösning för kontinuerligt elbehov – andra betydande energikällor, import och reglerkraft krävs.
2. Den gamla tomma kolkraftverkstomten i Ingå är idag en liten grusplan som endast utgör ca 1/100 av hela detaljplaneområdet i Joddböle. På grusplanen planeras parkering för fabriksanställda samt ett kontorshus. I den ena korta videon visas först grusplätten och sedan åkrar – faktum är att största delen av Joddböleområdet består av skog, vilket framgår av miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). Följaktligen kommer all befintlig växtlighet på planområdet att avlägsnas, och det bergiga området ska sprängas, krossas och jämnas ut. Planområdet på 444 hektar är alltså storleksmässigt hundrafaldigt jämfört med grusplanen. Likheten ligger endast i slutresultatet – hela området ska jämnas ut. Det slutliga grusområdet kommer att bli större än Drumsös 380 hektar i Helsingfors. Själva fabriken och dess funktioner kommer att uppta ungefär hälften av planområdet.
3. Den befintliga hamnen är på tok för liten för stålverksamheten – en ny, större hamn ska byggas bredvid, med totalt över en kilometer kaj för att rymma fartyg av storlek Panamax.
Tänker ej sälja sommartugan?
Innan den andra videon står det: ”Antti Kaikkonen berättar i videon varför han inte säljer sin sommarstuga, trots att ett jättelikt stålverk sannolikt byggs på stranden mittemot.”
Videon börjar med funderingar på hur fabriken påverkar fastigheters värden. Det nämns att ”undersökningar visar… fastighetsvärdet stiger i allmänhet… vår stuga är inte till salu.”
Låt oss därför granska vad övriga, kända utredningar säger. I detaljplanens bilagor finns rapporten om samhällsekonomiska konsekvenser: https://www.inkoo.fi/wp-content/uploads/2025/05/Samhallsekonomiska-konsekvenser.pdf Enligt rapporten minskar inte värdet på bostäder och fastigheter i Ingå, eftersom det inte finns bostäder eller fritidshus på planområdet.
”Därför bedöms det inte som sannolikt att fastigheternas värde i allmänhet i Ingå, avsedda för boende eller fritidsboende, skulle minska från dagens nivå till följd av ändringen av detaljplanen i Joddböle och den industriella verksamhet som möjliggörs av den. Enligt planbeskrivningen finns inga fastigheter avsedda för boende eller fritidsboende inom detaljplaneområdet.”
– samhällsekonomiska konsekvenser rapport, sidan 38
Detta är givetvis korrekt – så länge vi talar om fastigheter inom planområdet. Men det är ingen rimlig grund för slutsatser om det allmänna prisläget i Ingå.
Sommargästen gillar industribuller?
Videon fortsätter med ”…vi har tillbringat somrar vid industrins gräns…ibland hör man industriljud i bakgrunden…Jag och många andra i Ingå ser att det mest sorgliga är en tyst, tom industrisajt…”
För att vidga denna anekdotiska/individuella synpunkt vore det av allmänt intresse att reda ut hur många invånare eller sommargäster i Ingå som faktiskt anser att det är sorgligt om ett industriområde är tyst.
Anmärkningarna mot Joddböleplanen (och kommunens svar) finns på kommunens hemsida. Dessa ger sin egen, annorlunda bild av invånarnas inställning till industribuller – och många andra frågor. Anmärkningarna finns i kapitel 2, från sidan 108:
https://www.inkoo.fi/wp-content/uploads/2025/05/Anmarkingar-till-forslagsskedet-och-bemotanden.pdf
Vem gynnar artikelns angreppsvinkel?
Aktiebolagslagens syfte?
Det görs inte tydligt för läsaren ur vilket perspektiv intervjun är skriven. Driver artikeln naturens, människans, eller aktieägarnas intressen?
Aktiebolagslagens första kapitel, §5 slår fast att ”Bolagets syfte är att skapa vinst åt aktieägarna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.” Blastrs ägare hittas via följande länk: https://www.proff.no/aksjon%C3%A6rer/bedrift/blastr-green-steel-as/927207591
Det vore intressant att granska om Blastr i sin bolagsordning nämner att naturen ska prioriteras framför vinstintresset.
Koppling till MKB-rapporten?
Enligt den rådande miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) är nästan alla stålverkets effekter negativa och markerade med rött (17 av totalt 19 effekter). De delar som enligt MKB leder till negativa effekter borde inte ha inkluderats i detaljplanen utan särskilda motiveringar. Ur naturens eller människans perspektiv är detta projekt, trots sin gröna rubrik, inte positivt.
Vilket perspektiv återstår då för Yles artikel?
